Livet är kaos, inte så enkelt att navigera sig igenom som man kanske skulle önska sig. I ungdomen handlar allt om kärleken, sólo. Om det ändå vore så enkelt…
Jag ”vaknade” lite för sent i livet enligt mig själv men det var kanske ändå för det bästa. Kan ju vara så att man bör förändras med åldern och det jag nu tycker var en sämre version av mig själv för 5 år sedan kanske var den jag behövde vara just då. Huvudsaken är ju att jag tycker om mig själv som jag är nu. Tyvärr har jag inte haft den känslan innan i mitt liv och det är med ett nytt och, för en gångs skull överraskande, bra självförtroende jag tar mig an väldigt oväntade saker nu för tiden. Sådant som jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle göra med glädje, sådant jag fasade innan. Märkligt hur livet tar sina vändningar och hur man kan förändras om man bara är öppen för att låta sig förändras. Inte hämmas av sina tidigare uppfattningar om sig själv.
mommidoo 